Vissa föremål är systematiskt undervärderade på svenska loppisar. Antingen för att säljaren inte känner till dem, för att de är slitna men återställbara, eller för att marknaden rör sig snabbare än den genomsnittliga loppisbesökarens kunskapsbas. Här är fem kategorier som lönar sig att hålla ett öga efter.
1. Skandinavisk keramik från 1950–1975
Föremål från Gustavsberg, Rörstrand och Arabia säljs ofta för bråkdelen av sitt marknadsvärde, framför allt om säljaren inte känner igen formgivaren eller linjen. Leta efter stämplar på undersidan – ett G i cirkel eller ankaret (Gustavsberg), Rörstrand-kronan, eller Arabia Finland i oval. Specifika linjer att hålla utkik efter: Spisa Ribb av Stig Lindberg, Kilta av Kaj Franck, Ruska av Ulla Proccopé.
En okänd fat eller tallrik i dessa linjer kan kosta 30 kronor på loppis och är värd 150–500 kronor vidare.
2. Teak och nordisk möbeldesign utan etikett
Den stora massan av 1950–1970-talsmöbler i teak säljs utan tillverkarinfo, vilket håller priset nere trots att många är av god kvalitet och i eftertraktad stil. Leta efter genomgående konstruktion (inga spikar, inga klumpar av lim), ren sammanfogning och symmetrisk beteckning under sitsen eller draglådan. Sideboard, soffbord och pinnstolar från perioden är lätta att renovera och svåra att hitta nyproducerade.
Prisspann: 300–1 500 kronor för okänd möbel på loppis. Samma möbel med bekräftad formgivare: 3 000–15 000 kronor.
Loppos-tips
Hittar du något lovande men är osäker? Skanna det på plats med Loppos. Du får en uppskattad värdering och liknande sålda objekt direkt — innan du bestämmer dig vid bordet.
3. Svenskt silver med stämpel
Silver med tre svenska garanten-stämplar (garantistämpel, mästarstämpel, årsstämpel) är svårt att fejka och relativt enkelt att verifiera. På loppis säljs besticksatser och enstaka föremål ofta billigare än metallvärdet motiverar, framför allt om de är missfärgade. Silver rengörs enkelt med silfverputsmedel eller bikarbonat och aluminiumfolie.
830-silver (äldre standard) och 925-silver (sterlingsilver) har olika smältvärden men är båda äkta. Kolla alltid stämpeln innan du köper.
4. Orrefors och Kosta Boda-glas med signatur
Konstglas från de svenska glasbruken säljs undervärderat när signaturerna på undersidan är frostade eller svåra att läsa. En tumme med lite fukt mot undersidan gör ofta signaturen synlig igen. Håll utkik efter initialer följda av ett nummer – det är formgivarens serienummer och en stark indikation på autenticitet.
Små konstglas med känd formgivare: 200–1 500 kronor beroende på formgivare och period. Ungefärgade dekorativa vaser utan signatur: 50–200 kronor.
5. Gamla mässings- och kopparföremål
Mässing och koppar var standardmaterial för husgeråd, lampor och dekoration i Sverige fram till sent 1900-tal. Föremålen är robusta, tidlösa och lätta att polera. Gamla kaffekannor, kökskannor, ljusstakar och brödkorgar av mässing säljs ofta för 20–100 kronor på loppis och är direkt användbara i ett modernt hem.
Vad som gör dem värda att köpa: de håller evinnerligt, de patineras vackert med åren, och äkta mässing har en tyngd och finish som moderna varianter saknar. Kontrollera med magnet – äkta mässing är inte magnetiskt.
